Ja här kommer en berättelse från min och Lenas resa ihop i Maj.

Resan bokades i februari 2015.Vi skulle åka till Dortmund och VHD-Europaseiger utställning. Lenas mål var att försöka få certifikat för det tyska championatet och att kvalificera sin hund(Frico) till Crufts 2016 och att Loremo skulle få utställningsträning. Mitt mål var titeln Europaseiger-15 samt egen tid med bara Mettis. Gemensamt mål för resan var ju självklart flera skratt och en upplevelse att lägga till livshjulet. Och om det vart skratt det kan jag lova.

Resan för min del startade med tåg mellan Tierp och Norrköping där vi vart försenade på grund av att någon stulit kopparledningar i rälsen. Omdirigerade runt Nyköping och påtvingad felköring som resulterade i sen ankomst till Norrköping .Sedan bar det iväg mot Tyskland.

Helgen startade med en rejäl felkörning in i centrala Dortmund då vi på fredagen tänkte lämna in grejorna på utställningsområdet för att slippa det lördag morgon. Under den rejäla felkörningen(som ett resultat av ett tryckfel i GPS)fick vi lära oss nya tecken av tyskarna som man kan uppvisa vid irritation och ilska. Själva tutande ställer vi oss fortfarande frågande till.

Till slut var vi framme vid själva utställningsområdet där Lena friskt hoppade in på området för att packa upp våra saker(jag fick agera vaktbolag vid bilen för våran dyrbara last pälslingarna).Väl inne på området fick Lena rejält förklara och visa hur hon hade tänkt att våra stolar osv inte skulle bli stulna för en securitasvakt. Vi hade både lås och bur att låsa in det i. Kan tillägga att hon fick nog uppmärksamhet från början på grund av hennes kroppspositionering på alla fyra i en förvaringsbox. Han lämnade tillslut en övertydlig Lena att fortsätta med sitt uppdrag. Nåväl nu vidare mot hotellet och en godnatts sömn. Ja ni kan ju tänka er där vart det felkörningar igen. TRE stycken. Men nu inte på grund av tryckfel i GPS utan på grund av avstängda vägar och kringelkrok vägar. Väl framme på hotellet hade jag tappat fattningen lite.1 hungrig 2 hade ett uppdrag att inhandla nylonstrumpor till min outfit på lördagens utställning. Lena försökte med hotellreceptionisten att fråga efter nylonstrumpor till sin hungriga smått frustrerade resekamrat men efter flertalet konstiga blickar fick vi lägga det åt sidan och jag fick tänka om min outfit. Nu rastade vi hundar och åt en riktigt god middag. Kvällen flöt på och vi somnade gott.

Lördag morgon efter omstrukturering av utställningsoutfit och frukost gav vi oss iväg. Väl framme utan felkörningar fick vi parkera en bra bit ifrån området och glatt raska till utställningen. Med ett pulsande hjärta, svettiga och migrän på Lena var vi väl inne på utställningen. Nu var det min tur att inta samma kroppsposition som Lena nu när allt skulle ut från boxen. Ingen securitasvakt i närheten i alla fall men dock en stor vit dräglande hund. Vet inte hur jag ska tolka det? Allt var nu uppackat och klart och vi pustade ut när Lena behövde pudra näsan. Väl därinne hittade hon inte spolknappen när pudrandet var uträttat men hon hittade något annat som hon tyckte skulle duga men ack så fel hon hade. Hej och hå där gick larmet på toan. Lena irrade runt därinne och hittade tillslut avstängningsknappen. Ja nu kan det bara bli bättre!

Utställningsresultat var jättebra. BIR för Lenas Frico och BIM för min Mettis. Tjihoo titeln var klar! Men nu vände det, inget papper i mappen med titelkonfirmationen fanns i min mapp. Hysteriskt irrade jag omkring och jagade alla människor, ingen förstod engelska men tillslut efter ett nära gråtanfall fick jag besked att allt skulle lösa sig till morgondagen. Hoppas hoppas! Ingen placering för Frico i finalen men förhoppningsfulla gav vi oss tillbaka mot hotellet. Nu borde allt flyta….Nej Dortmund passade på att ha en fotbollsmatch samtidigt som utställningen var så hela området var färgat gult och svart atv supporterfans på vag från matchen. Så den vägen vi skulle åka var bara att glömma, köer köer och återigen köer. Väl tillbaka på hotellet efter återigen en felköring, vet faktiskt inte varför den här gången kan nog bara bero på den mänskliga faktorn. Mat och dryck intogs och vi kraschade för natten.

Söndag med en härlig känsla i kroppen gav vi oss iväg! Kan ni gissa vd som hända? Japp felkörning igen denna gång på parkeringen. Men vi var vid gott mod. Framme vid utställningsområdet fick vi till och med parkera på en parkering för speciella gäster som vi blev avsnästa från dagen innan. Men nu hade parkeringsvakten förstått att vi var just det SPECIELLA!. Väl inne träffade jag ringsekreteraren och fick min titelkonfirmation. Nu kan inget mer gå fel. Men då såg vi att även denna dag var det möjligt att erhålla titlar. Jaha nu jäklar ska vi ha koll på att detta papper kommer med och allt blir korrekt. Samma ringssekreterare så det borde lösa sig. Resultat Mettis BIR och Frico BIM, Tjihoo alla våra förhoppningar var klara. Lena tittar igenom papprena och ni kan aldrig gissa vad som händer nu. Mettis papper med titelkonfirmationen finns inte! Nu är hjärnblödningen hotande nära som Leif GW Persson en gång så klokt uttryckt sig. Men nu hade jag hjälp av tyska vänner som snabbt hjälpte mig till rätta och efter ett jäkla springande hade jag pappret i min hand. Dags för gruppfinal och ingen placering men vi var alla vid gott mod och var nöjda över dagen resultat .In i bilen och iväg. Lena hade nu fått kördirektiv av en lokalbo så nu kan ingeting gå fel. Men ack så felkörning igen. Men inte på grund av kördirektiv, GPS eller av mig utan om direktivet är höger och man som förare väljer att  svänga vänster ja då kan allt hända. Felköringen är ett faktum. Dessa antal feköringar ger ju en viss rutin så det korrigerades snabbt och vi var på väg till nästa hotel.

Jag kom på att jag glömde att berätta om Loremo den andra pumin som var med för träning, jag har då aldrig tränat mina hundargenom att först åka 72 mil enkel resa för debut i Danmark och sedan åka till Dortmund men succen var ett faktum. Underbart trevlig hund som skötte sig galant. Och klarar man detta så klarar han allt. Resultat var BIR valp och nej inga titlar där det har vi kollat upp väldigt noga! Nu är det bara språket som hindrar oss från att bli fullfjädrade utställningsproffs.

Ni som liksom jag har umgåtts med Lena ett tag vet att hon har en viss förmåga att mitt uppe i något, exempelvis bilköring, promenad med hundar, intagade av mat helt plötsligt få för sig att hon glömt sin plånbok eller mobil eller annat. Och då hon helt sonika bara tjuter ut ”ååå vart är min plånbok ”och börjar ivrigt leta och den ligger alltid i närheten eller rent av i jackfickan. Detta hände självklart denna resa x antal gånger. Men om man behåller lugnet bara så löser det sig alltid. Man kan också inta ett förebyggande arbete med att informera i förväg att nu ligger plånboken här osv.Anfallen minskar inte i antal men i längd. Sista natten på hotellet trodde jag faktiskt att hon hade rätt, broschen som hon trodde var borta massor av gånger under helgen var inte på västen, kan hon ha rätt men det visade sig att hon satt på sig västen ut och in.

En gemensam bekant till oss båda hade informerat Lena inför våran första ensamma resa ihop att jag är väldigt okomplicerad och äter allt och skrattar mycket. Vet inte om Lena håller med om allt så här i efterhand då hon såg en glimt av the dark side när vi anlände till hotellet på fredagen hungrig utan nylonstrumpor, plus bristen på titelkonfirmationen. Sedan är jag lite som en gremlings. Mata konstant under dagen för bästa resultat men inte nattetid vilket Lena fick erfara då jag snällt informerade om att jag ibland pratar i sömnen men att jag går upp ibland det glömde jag informera om. På fredag natt hände det, vi sa god natt och vi somnade och sedan vaknade Lena av att jag stolpade upp, tände lampan och hängde lite över henne mumlade något och gick och la mig igen. Ja okomplicerad dagtid men inte nattetid.

En helt underbart rolig resa har vi haft som jag ville dela med mig av till er och tack för att ni orkat läsa. Tre andra saker som resan innehöll var övningar, kontaminering och avstånd men det håller vi för oss själva!

Varma, intrycksgivande och hjälpsamma människor har vi träffat under helgen och jag undrar vad vi lämnat för avtryck i deras livshjul?